Vi har kanske en lite speciell uppfattning om detta med alla våra tävlingar, speciellt i södra halvan av vårt avlånga land. Vi behöver väl inte tävla ihjäl oss? Däremot tycker vi det är okej att vi närtävlar ihjäl oss! :)

Fast ungefär så här. Att arrangera en sprintorientering i början av juni i sydvästra Sverige kan ju vara lite på vinst och förlust, man är liksom inte ensam om det. SYND tycker vi (som i vanliga fall är för konkurrens)! Att lägga så mycket tid och pengar på något så fint och så riskerar man att bli "utan" deltagare. För deltagare vill vi väl ha på våra tävlingar? Och de tävlande vill springa bra sprintar.

Ja det blir väl rätt tydligt vart det lutar... VI tycker inte vi ska arrangera bara för arrangerandets skull (nu snackar vi riktiga tävlingar). Har vi dessutom inte kompetens eller karta eller område för att göra det till något riktigt bra så borde det inte ens vara tillåtet. Däremot behöver våra motionärer, som inte vill eller ska behöva åka land och rike runt, ha tillgång till orientering både nu och då och därför kan vi strössla med närtävlingar/motionsarrangemang. En närtävling behöver inte innebära dålig orientering men kräver mycket mindre av arrangören. Varför inte sprida ut de riktigt fina tävlingarna och samordna så att vi använder de bästa områdena och de bästa funktionärerna istället för att alla klubbar måste bemanna alla funktioner vare sig man har kompetens eller inte och vare sig man har ett bra område eller bra karta eller inte?

Ja detta var ju bara en luftning av något som kan diskuteras i oändlighet, men det tar vi inte nu. :)

Avslutar nu snart 2016 med att knyta näven för mer planering, mindre antal men bättre tävlingar, fler närtävlingar och i allmänhet mer tänk i nya bättre banor!

//Helena och Stefan