MtbO, att mötas över gränserna och ha skoj!

Orienteringssporten (den klassiska, när man springer i skogen med karta och kompass) är en rätt isolerad bubbla sett utifrån, tyvärr tycker jag.
Den är svår att komma åt för vanligt folk av gammal tradition och jag vet inte om jag tycker att någon förändring är på väg, tyvärr tycker jag där också.
Jag tror nämligen inte att orienterare över lag egentligen är så ärligt intresserade av det. Att öppna upp sporten. Det är bra som det är (såklart finns undantag, det finns det nästan alltid).

Själv tycker jag det är väldigt coolt när sporter är öppna och inbjudande och ännu roligare är det när olika idrottare inom olika sporter kan mötas över gränserna, helst naturligt, okomplicerat och bara roligt.
Under veckan har jag märkt att MtbO (MTB-orientering) inte alls har samma bubbla (om man inte vill att den ska ha det, återkommer till det senare) som löporientering!
Jag och min kompis Pelle ordnade förra veckan en liten enkel MtbO-tävling och vi gick lite utanför det "normala" (vi gör som vi vill helt enkelt, i min värld måste man ingenting) och bjöd in en härlig soppa av orienterare, multisportare, MTB-cyklister, endurocyklister och vanliga cyklister.
Och vad händer? Jo de kommer!! Från höger och vänster och rakt framifrån! De vågar! Jag sticker ut hakan och säger att det hade inte hänt om det varit en vanlig löp-orienteringstävling.
Vi tog emot anmälningar både i och utanför Eventor (ja det är bekvämt med Eventor, orienterarnas egna anmälningssystem, men det begränsar och isolerar, tycker jag) och mailen med anmälningar har droppat in i en fin ström.
Jag ser det som ett sundhetstecken, sporten MtbO har än så länge något fint att ta hand om!

När jag i helgen varit på SM i just MtbO (ja jag tävlade, i veteran-klassen) så fick jag en reklamlapp på bilen. En inbjudan till en fyradagars tävlingslånghelg, 2 löporientering och 2 MtbO.
Jag bara kände direkt VARFÖR?! Utgå inte redan från början ifrån att det är exakt samma folk som tävlar i båda sporterna. Baka inte ihop det på det här sättet (min egan spontana känsla)!
Det ÄR inte samma sak att cykla som att springa. Själva orienteringen är inte alls likt i löporientering och Mtb-orientering. Mtb-orienteringen (rent orienteringstekniskt) är nästan mer likt den rallytävling jag ska åka med min pappa om ett par veckor...!
Låt MtbO få sin egen publik och sina egna deltagare, låt nyfikenheten komma från många olika håll, inte från en isolerad värld i Eventor.

//Helena