Blog

Återgå till blogg
Att arrangera eller att inte arrangera....

Vi har kanske en lite speciell uppfattning om detta med alla våra tävlingar, speciellt i södra halvan av vårt avlånga land. Vi behöver väl inte tävla ihjäl oss? Däremot tycker vi det är okej att vi närtävlar ihjäl oss! :)

Fast ungefär så här. Att arrangera en sprintorientering i början av juni i sydvästra Sverige kan ju vara lite på vinst och förlust, man är liksom inte ensam om det. SYND tycker vi (som i vanliga fall är för konkurrens)! Att lägga så mycket tid och pengar på något så fint och så riskerar man att bli "utan" deltagare. För deltagare vill vi väl ha på våra tävlingar? Och de tävlande vill springa bra sprintar.

Ja det blir väl rätt tydligt vart det lutar... VI tycker inte vi ska arrangera bara för arrangerandets skull (nu snackar vi riktiga tävlingar). Har vi dessutom inte kompetens eller karta eller område för att göra det till något riktigt bra så borde det inte ens vara tillåtet. Däremot behöver våra motionärer, som inte vill eller ska behöva åka land och rike runt, ha tillgång till orientering både nu och då och därför kan vi strössla med närtävlingar/motionsarrangemang. En närtävling behöver inte innebära dålig orientering men kräver mycket mindre av arrangören. Varför inte sprida ut de riktigt fina tävlingarna och samordna så att vi använder de bästa områdena och de bästa funktionärerna istället för att alla klubbar måste bemanna alla funktioner vare sig man har kompetens eller inte och vare sig man har ett bra område eller bra karta eller inte?

Ja detta var ju bara en luftning av något som kan diskuteras i oändlighet, men det tar vi inte nu. :)

Avslutar nu snart 2016 med att knyta näven för mer planering, mindre antal men bättre tävlingar, fler närtävlingar och i allmänhet mer tänk i nya bättre banor!

//Helena och Stefan

En helt vanlig lördag i början av juni

"Tävla", känn på ordet lite. Och lägg på ett utropstecken (så det blir "Tävla!"). Hur känns det?

Händer det något i kroppen? Vill du något? Känns det inte lite kul? Hjärnan tänder till och en och annan muskel tonar upp lite?

BRA!! Det är ju så det ska vara! :) Det ska kännas något att "Tävla!", både i hjärnan och i kroppen och vi som gillar känslan ska LÄNGTA till det!

Och detta med att "Tävla!" kan man inte göra flera gånger i veckan för det orkar inte hjärnan, då tappar det sitt begrepp och man övergår till något slags maniskt deltagande istället.

Det är inget för mig, jag vill "Tävla!" :)

 

Det är därför jag blir väldigt fundersam varje år när jag ser hur "tävlingsprogrammet" fullständigt krossar sönder allt vad en tävling innebär! Jag tänker så.

Om jag nu fokuserar på sprintorientering här. Varför är alla sprinttävlingar i slutet av maj och i början av juni? Vill man "Tävla!" sprintorientering så blir det ju mer eller mindre värdelöst.

Sprintarrangemangen stockas på varandra och får inte luft... Och jag kan inte tävla "8 tävlingar på 8 dagar" (det kan nog egentligen ingen annan heller om jag tänker efter). För då TÄVLAR man inte, då DELTAR man i något som kallas "tävling". 

Det är därför inte omöjligt att sprint bara blir betraktat som nån kul grej vi kan hålla på med ”in between seasons” när vi inte kan springa i skogen. Jag skulle önska att distansen togs mer på allvar som en egen gren.

Det kan va värt en funderare i alla fall... :)

//Helena

Luciapyssel

Skrivkramp kan det ju inte heta. Men ni förstår vad jag menar. Jag lägger banorna till Luciasprinten i Grums och det tog tid innan kreativiteten infann sig denna gång. Läskigt! Men det blir nog lätt så på ställen där man redan lagt många banor. Som jag alltid tänkt mig att det måste vara att skriva en låt. Allt har ju redan skrivits! Ändå kommer de på nya låtar än idag, de som är proffs. Några upprepar sig lite olika märkbart men det hör inte till denna blog. Som tur är släppte min kramp och det återstår bara att se om löparna tycker jag plagierat mig själv. Jag tror inte det. Jag fick tänka i nya banor och är just nu ganska nöjd! 
Nu gäller det bara att putsa på uppklippning av ringar och streck, det får ju inte bli en tävling i vem som har bäst syn, och jag måste ha lite koll på byggarbetsplatsen jag hittade mitt på ett vägval idag :-| . Blir intressant att se hur löparna löser det där problemet med att se förresten. Lucia väljer ju att ha ljus i hår och det är nog ett tips…Bifogar en liten bild på bildandet av Luciasprinten 2010, en microsprint, om nu det begreppet fanns på den tiden :-)

//Stefan

Önskekänsla

Vad förväntar du dig när du ska tävla sprintorientering? Många har nog inte ens funderat på det alls, men jag tänkte berätta lite hur jag tänker.

Redan kvällen innan tävlingen (ibland upp till en vecka innan) så brukar det kännas nervöst. Pirrigt i magen. Och det är då det roliga börjar. Jag strävar alltid efter det perfekta sprintloppet rent tekniskt när jag ska tävla och då blir det ju såklart nervöst. Jag vill hitta den rätta känslan (fokus) och ha en plan som är så solklar att jag känner att det knappt är möjligt att misslyckas. Detta måste vara klart när jag sätter mig i bilen för att åka till tävlingen.

När jag väl startar är jag lugn och förväntar mig en bana med tydlig sprintkaraktär och så många klurigheter som "terrängen" tillåter. Jag förväntar mig att jag är mål efter 12-15 minuter och springer därför så fort jag bara kan (det är dock inte så fort..., men det är en annan historia :-) ). Jag förväntar mig att jag inte ska behöva leta efter en enda skärm (man ska ALDRIG behöva LETA skärmar på en sprintbana). Jag följer min plan och har inte en enda tanke på något annat än det jag håller på med! Jag vet också att jag kommer spurta långsammare än nästan samtliga medtävlare eftersom jag alltid är helt "död" när jag stämplar vid sista kontrollen :-)

Ungefär så är känslan att tävla sprintorientering för mig! Nästa gång funderar jag på att beskriva hur jag lägger upp ett sprintorienteringslopp....

Trevlig första advent!

//Helena

Att börja något nytt

Hej och välkommen till en ny blogg! Det är ju precis vad världen behöver... Hur som helst, det här är första inlägget i en blogg som kommer handla om företaget Nya Banor, sprintorientering och en hel del annat där runtomkring och emellan.
Företaget Nya Banor är ett nystartat företag som i grund och botten är kravlöst men det ger oss möjlighet att på ett professionellt sätt hjälpa till med banläggning och bankontroll vid orienteringstävlingar, i första hand för sprintorientering.
Eftersom det finns en anledning till allt så finns det även en anledning till företaget Nya Banor!
Sprintorientering är en galet rolig tävlingsform av orientering, den är värd att tas på allvar. Alla vi som arrangerar tävlingar i sprintorientering måste vara noggranna så att banornas karaktär blir "på riktigt", tyvärr är det inte alltid så.
Vi på Nya Banor har för avsikt att ta sprintorienteringens banläggning på allvar och vi vet att vi kan göra det bra! Testa oss gärna! :) Och följ oss gärna här på bloggen!

//Helena





Sök blogg