Blog

MtbO, att mötas över gränserna och ha skoj!

Orienteringssporten (den klassiska, när man springer i skogen med karta och kompass) är en rätt isolerad bubbla sett utifrån, tyvärr tycker jag.
Den är svår att komma åt för vanligt folk av gammal tradition och jag vet inte om jag tycker att någon förändring är på väg, tyvärr tycker jag där också.
Jag tror nämligen inte att orienterare över lag egentligen är så ärligt intresserade av det. Att öppna upp sporten. Det är bra som det är (såklart finns undantag, det finns det nästan alltid).

Själv tycker jag det är väldigt coolt när sporter är öppna och inbjudande och ännu roligare är det när olika idrottare inom olika sporter kan mötas över gränserna, helst naturligt, okomplicerat och bara roligt.
Under veckan har jag märkt att MtbO (MTB-orientering) inte alls har samma bubbla (om man inte vill att den ska ha det, återkommer till det senare) som löporientering!
Jag och min kompis Pelle ordnade förra veckan en liten enkel MtbO-tävling och vi gick lite utanför det "normala" (vi gör som vi vill helt enkelt, i min värld måste man ingenting) och bjöd in en härlig soppa av orienterare, multisportare, MTB-cyklister, endurocyklister och vanliga cyklister.
Och vad händer? Jo de kommer!! Från höger och vänster och rakt framifrån! De vågar! Jag sticker ut hakan och säger att det hade inte hänt om det varit en vanlig löp-orienteringstävling.
Vi tog emot anmälningar både i och utanför Eventor (ja det är bekvämt med Eventor, orienterarnas egna anmälningssystem, men det begränsar och isolerar, tycker jag) och mailen med anmälningar har droppat in i en fin ström.
Jag ser det som ett sundhetstecken, sporten MtbO har än så länge något fint att ta hand om!

När jag i helgen varit på SM i just MtbO (ja jag tävlade, i veteran-klassen) så fick jag en reklamlapp på bilen. En inbjudan till en fyradagars tävlingslånghelg, 2 löporientering och 2 MtbO.
Jag bara kände direkt VARFÖR?! Utgå inte redan från början ifrån att det är exakt samma folk som tävlar i båda sporterna. Baka inte ihop det på det här sättet (min egan spontana känsla)!
Det ÄR inte samma sak att cykla som att springa. Själva orienteringen är inte alls likt i löporientering och Mtb-orientering. Mtb-orienteringen (rent orienteringstekniskt) är nästan mer likt den rallytävling jag ska åka med min pappa om ett par veckor...!
Låt MtbO få sin egen publik och sina egna deltagare, låt nyfikenheten komma från många olika håll, inte från en isolerad värld i Eventor.

//Helena


Härlig SM-Final!

Vilka fantastiska banor det bjöds på SM-sprintfinalerna igår! Blev helt lyrisk framför TVn och sen ännu mer i verkligheten några timmar senare då jag fick springa D21-banan som Ö10.

Det finns verkligen fina sprintområden även i Sverige och kul när banläggaren tar ut svängarna. Det blir inte mycket bättre än så här! Det beror ju också på att man har en karta som följer normen och är läsbar och att trycket är förstklassigt. Alla små passager är svåra att se ändå men är de åtminstone ritade som de ska, dvs inte skalenligt utan aldrig mindre än 0,4mm på kartan, ja då har man ändå en chans att se dem. Dessutom rikligt snitslat med blågul snitsel, klurigheterna ska ju inte bestå i att man ska behöva bli diskad av ett litet misstag eller att något är lite otydligt.

Kvaltävlingen på sprint-SM gick också i ett ganska bra sprintområde men här var det fegare banläggning. Väldigt mycket långdistanskaraktär som jag kallar det, dvs välj ett vägval och kötta på med grovorientering in till ringen. I många områden är det kanske bara den typen av orientering som kan bjudas men här fanns möjligheter att lägga betydligt klurigare sträckor som man borde klämt in här och där. Vill man inte riskera att någon favorit missar A-finalen eller varför så enkla banor? Tycker det ska vara maximalt svårt som i finalen jag, så svårt som området tillåter, annars är det bättre man plockar ut A-finalen direkt från rankinglistan. Kontrast mot finalen blev det ju och man ska i o för sig behärska allt och proffsiga arrangemang var det naturligtvis. Tänk på det ni arrangörer också. Vad är viktigt? Bra karta och bra banor såklart! Men också att inte kompromissa med detaljerna, allt från kartans läsbarhet, trycket, varje detalj ska vara rätt och tydlig på angivelsen, uppklippning av ringar o streck. Lägger man ner så mycket tid det ändå tar att rita kartan och att lägga banorna känns det väldigt onödigt att slarva med de små detaljerna som gör skillnaden på om det blir kanonbra eller katastrofdåligt. 

//Stefan

Att arrangera eller att inte arrangera....

Vi har kanske en lite speciell uppfattning om detta med alla våra tävlingar, speciellt i södra halvan av vårt avlånga land. Vi behöver väl inte tävla ihjäl oss? Däremot tycker vi det är okej att vi närtävlar ihjäl oss! :)

Fast ungefär så här. Att arrangera en sprintorientering i början av juni i sydvästra Sverige kan ju vara lite på vinst och förlust, man är liksom inte ensam om det. SYND tycker vi (som i vanliga fall är för konkurrens)! Att lägga så mycket tid och pengar på något så fint och så riskerar man att bli "utan" deltagare. För deltagare vill vi väl ha på våra tävlingar? Och de tävlande vill springa bra sprintar.

Ja det blir väl rätt tydligt vart det lutar... VI tycker inte vi ska arrangera bara för arrangerandets skull (nu snackar vi riktiga tävlingar). Har vi dessutom inte kompetens eller karta eller område för att göra det till något riktigt bra så borde det inte ens vara tillåtet. Däremot behöver våra motionärer, som inte vill eller ska behöva åka land och rike runt, ha tillgång till orientering både nu och då och därför kan vi strössla med närtävlingar/motionsarrangemang. En närtävling behöver inte innebära dålig orientering men kräver mycket mindre av arrangören. Varför inte sprida ut de riktigt fina tävlingarna och samordna så att vi använder de bästa områdena och de bästa funktionärerna istället för att alla klubbar måste bemanna alla funktioner vare sig man har kompetens eller inte och vare sig man har ett bra område eller bra karta eller inte?

Ja detta var ju bara en luftning av något som kan diskuteras i oändlighet, men det tar vi inte nu. :)

Avslutar nu snart 2016 med att knyta näven för mer planering, mindre antal men bättre tävlingar, fler närtävlingar och i allmänhet mer tänk i nya bättre banor!

//Helena och Stefan

En helt vanlig lördag i början av juni

"Tävla", känn på ordet lite. Och lägg på ett utropstecken (så det blir "Tävla!"). Hur känns det?

Händer det något i kroppen? Vill du något? Känns det inte lite kul? Hjärnan tänder till och en och annan muskel tonar upp lite?

BRA!! Det är ju så det ska vara! :) Det ska kännas något att "Tävla!", både i hjärnan och i kroppen och vi som gillar känslan ska LÄNGTA till det!

Och detta med att "Tävla!" kan man inte göra flera gånger i veckan för det orkar inte hjärnan, då tappar det sitt begrepp och man övergår till något slags maniskt deltagande istället.

Det är inget för mig, jag vill "Tävla!" :)

 

Det är därför jag blir väldigt fundersam varje år när jag ser hur "tävlingsprogrammet" fullständigt krossar sönder allt vad en tävling innebär! Jag tänker så.

Om jag nu fokuserar på sprintorientering här. Varför är alla sprinttävlingar i slutet av maj och i början av juni? Vill man "Tävla!" sprintorientering så blir det ju mer eller mindre värdelöst.

Sprintarrangemangen stockas på varandra och får inte luft... Och jag kan inte tävla "8 tävlingar på 8 dagar" (det kan nog egentligen ingen annan heller om jag tänker efter). För då TÄVLAR man inte, då DELTAR man i något som kallas "tävling". 

Det är därför inte omöjligt att sprint bara blir betraktat som nån kul grej vi kan hålla på med ”in between seasons” när vi inte kan springa i skogen. Jag skulle önska att distansen togs mer på allvar som en egen gren.

Det kan va värt en funderare i alla fall... :)

//Helena

Luciapyssel

Skrivkramp kan det ju inte heta. Men ni förstår vad jag menar. Jag lägger banorna till Luciasprinten i Grums och det tog tid innan kreativiteten infann sig denna gång. Läskigt! Men det blir nog lätt så på ställen där man redan lagt många banor. Som jag alltid tänkt mig att det måste vara att skriva en låt. Allt har ju redan skrivits! Ändå kommer de på nya låtar än idag, de som är proffs. Några upprepar sig lite olika märkbart men det hör inte till denna blog. Som tur är släppte min kramp och det återstår bara att se om löparna tycker jag plagierat mig själv. Jag tror inte det. Jag fick tänka i nya banor och är just nu ganska nöjd! 
Nu gäller det bara att putsa på uppklippning av ringar och streck, det får ju inte bli en tävling i vem som har bäst syn, och jag måste ha lite koll på byggarbetsplatsen jag hittade mitt på ett vägval idag :-| . Blir intressant att se hur löparna löser det där problemet med att se förresten. Lucia väljer ju att ha ljus i hår och det är nog ett tips…Bifogar en liten bild på bildandet av Luciasprinten 2010, en microsprint, om nu det begreppet fanns på den tiden :-)

//Stefan

Sök blogg